Replik på Ifous rapport ”Att utreda närvaroproblem i skolan”
I maj 2020 släpptes rapporten ”Att utreda närvaroproblem i skolan”. Organisationen Ifous står bakom rapporten, som är beställd av Uppdrag psykisk hälsa i Stockholms län. Rapporten fick snabbt stor spridning i sociala medier när den släpptes, vilket är glädjande på många sätt. Allt som kan bidra till att minska elevers skolfrånvaro ska uppmuntras. Skolor efterfrågar konkreta verktyg för att jobba närvarofrämjande, och på vissa håll är behovet av hjälp mycket stort. Eftersom behovet är stort är det också av yttersta vikt att den kunskap som sprids är korrekt, och speglar den verklighet som finns. Vi som skriver denna text menar att Ifous rapport inte tar in hela verklighetsbeskrivningen, och riskerar att på ett olyckligt sätt styra fokus mot områden som inte alltid är hjälpsamma. I värsta fall kan resultatet av detta fokus bli rent skadligt. Vi har tidigare gett ut en bok om problematisk skolfrånvaro (Lågaffektivt bemötande och problematisk skolfrånvaro, 2018), där vi ifrågasatte en del av den tidigare forskning som har använts som underlag för att förstå problematisk skolfrånvaro. Vi lyfte också fram en del ny forskning som visar på den höga förekomst av skolfrånvaro bland elever med npf (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning), framförallt autism. Tyvärr tycks denna kunskap fortfarande inte nå ut.
I Ifous rapport nämns npf och autism knappt med en rad. Det står på ett ställe att det kan vara bra att utreda eventuell förekomst av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, men i övrigt läggs fokus mycket på det som händer i hemmet och på interaktionen mellan föräldrar och barn. Som exempel på vilken funktion skolfrånvaron fyller för eleven nämns bland annat ”Behov av att väcka uppmärksamhet hos närstående” och ”Behov av att söka mycket belönande situationer utanför skolan”. I det rekommenderade kartläggningsmaterialet för att få en fördjupad förståelse för vad som gör det svårt för eleven att komma till skolan rekommenderas att personal bland annat frågar eleven följande frågor; ”Hur mycket känner du att du hellre skulle vilja vara med dina föräldrar än att gå till skolan?” samt ”Finns det något hemma som gör att du är hemma i stället för att gå till skolan, som att få lugn och ro eller att få spela dator?”. Till föräldrar rekommenderas att personal ställer frågor som: ”Finns det något hemma som ni tror bidrar till att eleven är hemma i stället för att gå till skolan?”.
Vi tycker det är bra att man har ett öppet sinne när man försöker förstå bakomliggande orsaker till skolfrånvaro. Vi ifrågasätter inte att personal får hjälp i att strukturera frågor för att bättre förstå elevens situation. Vi ifrågasätter dock varför så många frågor handlar om det som sker i hemmet, och varför inga av frågorna/exemplen på kartläggningsmaterial handlar om sårbarheter hos eleven som kan bidra till svårigheter att komma till skolan. Vi har i vår tidigare bok redovisat den tydliga kopplingen mellan sårbarheter hos eleven och krav i skolan, som för många är en starkt bidragande orsak till skolfrånvaro. Organisationer som autism- och aspergerförbundet har också i flera år lyft fram att gruppen elever med autism har oroväckande hög skolfrånvaro, och att gruppen bara blir större och större. I gruppen elever med autism ökar dessutom frånvaron i yngre årskurser, vilket är mycket illavarslande. I maj 2020 publicerades en vetenskaplig studie från forskare i Japan (Ochi, M. m.fl., 2020), som har tittat på elever med skolfrånvaro (frånvarande på heltid mer än 30 dagar). Av 237 elever som hade skolfrånvaro hade 94 diagnos autism. I denna grupp var också förekomst av mobbing mycket vanligt förekommande. Forskarnas slutsats av sin studie var att förekomst av autism hos elever är något som är starkt kopplat till skolfrånvaro. I studien från Japan såg man samma oroväckande trend att skolfrånvaron kryper neråt i åldrarna i gruppen elever med autism som autism- och aspergerförbundet har varnat om i flera år nu. Studien från Japan lyfte särskilt fram flickor med autism som en särskilt utsatt grupp, där symtomen i många fall först yttrar sig i kroppsliga symtom (magont, huvudvärk osv).
Det är av stor vikt att vi nu tar till oss av den forskning som kommer, som tydligt lyfter fram kopplingen mellan neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (framförallt autism) och skolfrånvaro. I riktlinjer som ska hjälpa skolor att komma tillrätta med skolfrånvaro anser vi att det bör vara obligatoriskt att ha förslag på kartläggningar som riktar in sig på elevers sårbarheter, och hur sårbarheterna yttrar sig i skolvardagen. Om vi inte på allvar tar till oss av kunskapen om kopplingen mellan egna sårbarheter och svårigheter att klara skolan är det risk att vi missar viktiga möjligheter till att hitta rätt interventioner för att få tillbaka eleverna.
Än mer oroväckande tycker vi som skriver detta är den trend som vi tycker oss se att föräldrar misstänkliggörs för elevers skolfrånvaro. I värsta fall riskerar föräldrar att förlora vårdnaden om sina barn, på grund av barnens skolfrånvaro. Vi har tagit del av flera omskakande fall, där socialtjänsten har yrkat på LVU (lagen om vård av unga), inte på grund av missbruk eller psykisk ohälsa hos föräldrar (vilket brukar vara det vanliga), utan på grund av att föräldrar skuldbeläggs för barnens skolfrånvaro. Utifrån denna mycket oroande trend är rapporten från Ifous inte ett steg i rätt riktning. Snarare riskerar den ytterligare att spä på myten om att skolfrånvaro främst handlar om svårigheter i hemmet. Vi behöver ändra den bilden, och vi behöver göra det nu.
Maria Bühler, leg psykolog, Annelie Karlsson, specialpedagog, Terése Österholm, leg psykolog
Referenser:
Ochi, M., m.fl. (2020). School refusal and bullying in children with autism spectrum disorder, Child and Adolescent Psychiatry and Mental Health 14:17