Igår (170706) kom en glädjande dom, som en del säkert redan har tagit del av. Skolinspektionen (SI) ändrar tidigare beslut i fallet ”Oskar” och ”Matteo”, och anser att det dessa elever utsattes för faktiskt var kränkande. Oskars och Matteos fall uppmärksammades i höstas av Ekot (Sveriges Radio), och det framkom att dessa båda elever hade blivit hållna och nedlagda på golvet vid ett flertal tillfällen. Fasthållningarna hade ibland kunnat vara upp till 1 timme långa. I sin första bedömning av dessa ärenden kom SI fram till att det inte var kränkande behandling, utan att åtgärden stod i rimlig proportion till den aktuella situationen (det är i grunden det avgörandet SI ska ta ställning till). Med andra ord, det är fritt fram för skolpersonal att använda dessa metoder när man tycker det behövs. En mycket farlig och sorglig slutsats i ett land som parallellt med dessa beslut vill införa Barnkonventionen som lag. Jag uttalar mig om det negativa i att hålla fast barn, och hur man kan göra istället i Sveriges Radios engelska kanal.
Men nu gör SI alltså helt om, efter att han granskat ärendena på nytt, och kommer fram till att det faktiskt var kränkande behandling Oskar och Matteo utsattes för. Ett mycket viktigt steg i rätt riktning. Kanske kan vi nu långsiktigt få ett slut på användandet av fasthållningar i skolan. Tyvärr är det inte så ovanligt som man kanske vill tro att personal använder fasthållningar i skolans värld. I en artikel i SvD som publicerades i våras redovisas en undersökning som psykolog Stefan Boström har gjort i Uppsala kommun. 40 elevassistenter ingick i undersökningen, och det framgick att 86% hade varit med om ”att hålla fast en elev för att försöka få den att lugna ner sig”. Man kan utifrån denna undersökning dra slutsatsen att fasthållning används ofta och som en metod för att få elever att lugna sig. Detta är inte okey. Tidigare har alltså SI mer eller mindre sanktionerat denna typ av åtgärder.
Nu sätter SI ner foten och säger att eleverna blev kränkta. Det som gjorde mig extra glad när jag tog del av nyhetsrapporteringen av SI:s nya beslut var dock även den vändning i synsätt som framkom. I ett inslag på Ekot uttalar sig avdelningschef Tommy Lagergren på SI och han säger att SI nu framöver funderar på ”att alltid utreda stödet till elever” i de ärenden som inkommer till SI. Inte en dag för tidigt, säger jag. Jag har tidigare skrivit om den frustration jag har känt inför skolans upptagenhet av konsekvenstrappor och ordningsregler. Allt för mycket fokus har legat på att bygga upp ett system av hur elever ska markeras och disciplineras när något blir fel. Allt för lite fokus har legat på att utreda och kartlägga hur vuxenansvaret har sett ut i varje enskilt fall. Min djupa övertygelse efter att ha jobbat 15 år i skolans värld är att våldsamma situationer aldrig uppstår i ett vacuum. Det har alltid varit lång rad av varningssignaler från eleven och en lång rad av vägval där ett annat bemötande/förhållningssätt hade kunnat leda till en annan utväg för eleven. Om vi bara fokuserar på att markera mot eleven när hen gör något fel, och vi inte fokuserar på vad vuxna runt eleven gjorde i varje vägval, då kan det i värsta fall sluta så illa att vuxna anser sig behöva lägga ner elever, och dessutom får det sanktionerat från den myndighet som är satt att granska att skolan gör rätt, SI. Det blir alla fel i boken, och i slutändan rättsosäkert för eleverna.
Därför är det så glädjande att SI ny fokuserar på det förebyggande arbetet, istället för att bara fokusera på det som händer när katastrofen är ett faktum. Äntligen kan kanske hela skolsverige på riktigt börja arbeta proaktivt istället för att bara agera reaktivt. Då kanske vi en dag kan få den där skolan som faktiskt är till för alla.